Jobb-hemmaliv-dagisuppdatering

Jag har läst igenom blogginlägg många månader tillbaka och bestämt att jag nog inte ska sluta blogga.. Ännu åtminstone.

Jag märkte att jag innan jag började jobba (både före fyra-veckors-jobbet i juni och framförallt inför på-riktigt-jobbet i oktober) funderade väldigt mycket på hur det skulle bli. Hur skulle jag klara mig utan Kia i närheten hela tiden? Hur skulle jag klara jobbet? Hur skulle Joppe klara sig hemma? Jag oroade mig för att jag, som ju klagat rätt mycket på hemmamammalivet skulle hata jobblivet och längta tillbaka efter en vecka. Jag funderade på hur mycket jag skulle gå miste om i Kias utveckling.

Nu lever vi i ett mellanskede igen, i och med att J är tillbaka på jobb, jag ska fortsätta jobba och Kia ska börja på dagis. Så jag känner att det är dags för en uppdatering.

Jag kan konstatera att jag fortfarande efter tre månader stortrivs med jobbet, och att jag också mer uppskattar och okar med stunderna som jag får vara hemma med Kia än vad jag gjorde när jag var det mest hela tiden. Riktigt i början kändes det svårt att godkänna att J var den som hade koll och gjorde saker på sitt sätt, men det gick över mycket snabbt. Att inte få vara med om alla Kias upptäckter och upplevelser har inte alls varit så jobbigt som jag trodde. För det första är J en bra berättare och det är roligt att höra vad de sysslat med. Det känns också helt super att han också fått vara där när det händer och inte har behövt höra historierna av mig (jag är avsevärt mycket sämre på att återge kul grejer). Dessutom så har det kanske inte SÅ stor betydelse om jag missar första gången Kia gör något. Det blir ju ändå första gången för mig när jag sen ser det. Det ända som ibland känns lite snopet är när jag glädjestrålande berättar för J att Kia gjort nåt speciellt och då får höra att "men det där kunde hon ju redan för en vecka sedan".

Men en delorsak till att jag kunnat trivas så helhjärtat på jobbet är ju nog att jag vetat att Kia har det minst lika bra med J som hon skulle ha haft det med mig. Morgnarna har inte varit stressiga eftersom det bara varit jag som ska iväg, och det har inte gjort så mycket om jag kommit iväg senare från jobbet än planerat.

Så nu funderar jag igen på hur det ska gå. Kommer jag att kunna trivas på jobbet nu, när Kia inte är hemma på dagarna? Kommer det att bli skitjobbigt och stressigt? Dåligt samvete och splittrad fiilis? En känsla av att dagispersonalen känner Kia bättre än vi?

Uppdatering igen om tre månader?