Under glada och positiva dagar kommer jag att minnas den här sommaren som Kias första hela sommar. Sommaren då hon doppade sig första gången, då hon fick sina första myggbett, då hon fick smaka på (och älskade) jordgubbar, hallon, majskolvar och körsbärstomater, då hon lärde sig gå, då hon insåg att hon VILL saker och INTE VILL saker. En härlig sommar med oändligt mycket spännande nytt i hennes liv som ettåring och mitt liv som ettårig mamma.
Men nu ska vi inte vara så förgrymmat positiva, för det kommer också att finnas många många stunder som jag ser tillbaka på den här sommaren som den där skitkalla, regniga sommaren då Kias standardklädsel bestod av varm overall och jag själv föredrog långbyxor och rock framom shorts och ärmlöst i medlet av juli, och då myggorna flög så tätt att man inte såg sina tår när man tittade nedåt
Och i de stunderna kommer jag framförallt att minnas den här sommaren som sommaren då spysjukan varit ständigt närvarande. Vår egen lilla trepersoners familj klarade ju av den på två-tre dagar (om vi inte får den ett varv till, såklart...) men det är en rätt så klen tröst när släktingar och vänner stupar en efter en, och man sitter och lidemr ed dem, samtidigt som man räknar och funderar och undrar hur tusan smittan kunnat sprida sig och sjukdomen bryta ut trots så många dagar man väntat för säkerhets skull.
Vi åkte upp till Vasa och jag tänkte att vi äntligen kan lämna spysjukan bakom oss, men med oss i bilen hade vi Kias kusin, och efter ett halvt dygn i Vasa låg hon ynklig i sin säng och kräktes i ett fat. Och jag misstänkte, och fick det bekräftat när jag läste Annas blogg, att vi bjudit in vänner och familj på ettårskalas och samtidigt gett dem spysjuka. Att så tackar vi för de fina presenterna.. Visst kommer ni nästa år igen!?
Jo vi kommer gärna nästa år igen! :) Ingen fara, vi blir inte alls ledsna över att ha haft spysjuka på besök. Tvärtom är det bra. Man lär sig saker hela tiden. Som att det inte hade varit dumt att vara lite förutseende och plocka bort Sagas spjälsängsskydd innan hon blev smittad (för vi borde ju nog ha räknat ut att hon också skulle få smittan). Att sitta i en nerspydd säng och påta med tio stenknutar mitt i natten är något jag i fortsättningen försöker undvika ;)
SvaraRaderaDessutom kan vi ha fått smittan helt varifrån som helst, behöver inte ha kommit därifrån. På tal om att lära sig saker så läste jag att norovirus kan leva en vecka på ytor och ännu längre på tyg. Jens gissade att han hade norovirus eftersom han också hade feber. Så han kan alltså få det helt varifrån som helst!