Fy sjutton vad jag avskyr att vakna vid 5-tiden! Klockan är inte 5-tiden just nu, men den var det när jag vaknade, och jag har avskytt det sedan dess.
5-tiden är min angst-tid. För trött för att bygga upp skyddsmurar låter man dystra tankar komma vällande. Alla misstag man gjort under de senaste tio-femton åren spelas upp i ens minne. Alla idiotiska saker man sagt återupprepas, och man ligger och funderar på hur man borde ha sagt istället. De senaste tio årens studieangst (Aaarrrggh! Varför klarar jag inte av att bli färdig!) har lyckligtvis dragit sig tillbaka, men har ersatts av framtidsangst i största allmänhet (Aaarrggh! Vad ska jag nu göra istället?)
Alla små grejer man borde tänka på (eller inser att man inte borde ha tänkt på) inför stundande festligheter dyker upp som panikslagna "Å nejj!"
Och man vet att klockan tickar och att det snart är för sent att somna om.
Avskyr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar