Morot: ganska kul föda i såväl pure-som stavform. Hittas efter matstunden också i näsan, pannan och på mammas skjorta, bland annat.
Broccoli: riktigt skum grönsak vars öde i allmänhet är att kastas i golvet. I pureform fungerar det bättre.
Potatis: en relativt ny bekantskap som man bör förhålla sig lite misstänksam mot. Nog bättre än broccoli.
Smarta haklappar från Ikea: Sjukt smarta klädesplagg, men tyvärr ännu alldeles för stora. Vikarieras av mer standard haklapp med resultatet att det blir body-byte efter varje måltid.
Sked: A. Kul grej som man kan slå hårt i bordet, slänga i golvet eller (hurra! det hände idag!) föra till munnen och slicka av. B. Konstig grej som mamma eller pappa envisas med att hålla framför näsan på en. Förstår inte alls.
Geggla: Smeta ut grönsakspure över alla åtkomliga ytor, inklusive sig själv.
Geggel: Resultatet av att geggla.
Gegglig: adjektiv som beskriver allt i Kias närhet efter att hon ätit.
Vi gav alltså upp iden med bara plockmat och matar nuförtiden i Kia både plockmat och pureer. Eller matar är väl fel ord, för hon äter nog helst själv. Skedtekniken är inget att skryta med ännu (dessutom tror jag att vi behöver en mindre sked) så det mesta hamnar någon annanstans än i hennes gap, men idag (när jag i princip redan gett upp och gav henne tallriken så hon skulle få geggla ifred) så slickade hon av puren från både skeden och morotsbitarna. Jag var gruvligt stolt över henne, men förstår ju att det inte är så spännande sådär objektivt sett.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar