Jag tycker om att kunna ställa vilken som helst fråga och få ett klart och redigt svar. Därför gillar jag sidor som:
http://isitfridayyet.org/
Idag hittade jag också den här:
http://www.vadihelveteskajaglagatillmiddag.nu/
Än så länge har den inte löst mitt middagsdilemma, men det kommer nog att bli en välbesökt sida.
tisdag 31 januari 2012
Spegel, spegel på väggen där
I spegeln ser jag att det inte bara är Kia som har blåbärsgröt i ögonbrynen.
Framför klädskåpet gör jag varje morgon en snabbcheck;
Ska jag träffa nån idag?
Ja --> Hmm, har jag månne nån tröja som inte har en massa kräk-fläckar på sig?
Nej--> Hmm, har jag månne nån tröja?
Syrran på traditionellt tisdagsbesök. Tänk om jag skulle.. hmm.. duscha!
Sen när jag någon dag ska anpassa mig till verkligheten igen så kan det ta ett tag.
Framför klädskåpet gör jag varje morgon en snabbcheck;
Ska jag träffa nån idag?
Ja --> Hmm, har jag månne nån tröja som inte har en massa kräk-fläckar på sig?
Nej--> Hmm, har jag månne nån tröja?
Syrran på traditionellt tisdagsbesök. Tänk om jag skulle.. hmm.. duscha!
Sen när jag någon dag ska anpassa mig till verkligheten igen så kan det ta ett tag.
måndag 30 januari 2012
Valtrött
Tur att presidentvalet snart är avklarat så man sen kan gå vidare och koncentrera sig på annat. För jag börjar bli så TRÖTT på allt tjafs.
Den öppna homofobin ("Homosexualitet är onaturligt och äckligt.")
Den illa dolda homofobin. ("Jag är inte homofob, men jag tycker att det är viktigt att Finlands president är normal och respektabel.")
Rädslan för andras homofobi. ("Jag är inte homofob, men är orolig för hur en homosexuell person skulle klara sig internationellt.")
Civarefobin ("En civiltjänstgörare kan ju inte bli president!") Dessutom är jag lite överkänslig och tolkar detta som mer effektivt gömd homofobi ("Egentligen är det homosexualiteten som stör mig, men så kan man ju inte säga utan att bli stämplad som intolerant, så jag skyller på civiltjänstgöringen istället.")
Och så vidare...
Det sägs att det är bra att de här sakerna diskuteras så att fobier och fördomar kommer upp till ytan. Om vi talar öppet om dem så kanske de försvinner. Men jag tycker det är så beklämmande att vi fortfarande är i det skedet att det behöver ältas och diskuteras.
Den öppna homofobin ("Homosexualitet är onaturligt och äckligt.")
Den illa dolda homofobin. ("Jag är inte homofob, men jag tycker att det är viktigt att Finlands president är normal och respektabel.")
Rädslan för andras homofobi. ("Jag är inte homofob, men är orolig för hur en homosexuell person skulle klara sig internationellt.")
Civarefobin ("En civiltjänstgörare kan ju inte bli president!") Dessutom är jag lite överkänslig och tolkar detta som mer effektivt gömd homofobi ("Egentligen är det homosexualiteten som stör mig, men så kan man ju inte säga utan att bli stämplad som intolerant, så jag skyller på civiltjänstgöringen istället.")
Och så vidare...
Det sägs att det är bra att de här sakerna diskuteras så att fobier och fördomar kommer upp till ytan. Om vi talar öppet om dem så kanske de försvinner. Men jag tycker det är så beklämmande att vi fortfarande är i det skedet att det behöver ältas och diskuteras.
söndag 29 januari 2012
Mårra eller hemul?
Den här rocken är antagligen det fulaste klädesplagg jag äger:
Men den är i flitig användning, och jag gillar den skarpt! (Och när Kia är med så är det ingen som kollar in rocken.)
Men den är i flitig användning, och jag gillar den skarpt! (Och när Kia är med så är det ingen som kollar in rocken.)
lördag 28 januari 2012
Slalompremiär
Det blev en tur till Swinghill idag. Joppe åkte slalom medan Kia och jag chillade på caféet och hängde i backen. Tills Kia totalt utmattad somnade i min famn.
Ganska kul var det, men nästa gång ska jag definitivt ta med slalomstuff så jag och Joppe kan turas om. Kanske en pulka, men jag tror inte Kia ännu skulle förstå idén.
Hitta babyn.
Kia har åkt slalom innan hon åkt kajak. Äsch då! Hon fick skjuts av Joppe ned till caféet som ligger mitt i backen. Själv halkade jag ned längs kanten av backen och litade inte alls på att Joppe inte skulle falla på vägen. Men vi kom fram helskinnade alla tre. Inne på caféet satt en liten kille som blev förtjust när han fick syn på Joppe. "Titta pappa, det kom in en julgubbe genom dörren!"
Efter ovanstående foton var kameralinsen imbelupen, så bilderna blev smått suddiga.
Ganska kul var det, men nästa gång ska jag definitivt ta med slalomstuff så jag och Joppe kan turas om. Kanske en pulka, men jag tror inte Kia ännu skulle förstå idén.
Hitta babyn.
Kia har åkt slalom innan hon åkt kajak. Äsch då! Hon fick skjuts av Joppe ned till caféet som ligger mitt i backen. Själv halkade jag ned längs kanten av backen och litade inte alls på att Joppe inte skulle falla på vägen. Men vi kom fram helskinnade alla tre. Inne på caféet satt en liten kille som blev förtjust när han fick syn på Joppe. "Titta pappa, det kom in en julgubbe genom dörren!"
Efter ovanstående foton var kameralinsen imbelupen, så bilderna blev smått suddiga.
fredag 27 januari 2012
Utveckling
För en vecka sedan:
Nu:
För en vecka sedan vågade jag inte lämna Kia sittande ensam ens för att ta ett foto. Nu vågar jag. Om det är hon som blivit bättre på att sitta eller jag som blivit mindre hysterisk förblir oklart.
Nu:
För en vecka sedan vågade jag inte lämna Kia sittande ensam ens för att ta ett foto. Nu vågar jag. Om det är hon som blivit bättre på att sitta eller jag som blivit mindre hysterisk förblir oklart.
Surrealistisk känsla
Jaha. Så var det med det. Nu ålar hon. När jag säger nu, så menar jag nu. För fem minuter sedan kunde hon det inte; då gick det baklänges. Och jag sitter här och tittar på och tänker att "Nämen vah!? Det där kan du ju inte ännu!"
En liten stund senare är ordningen återställd. Nu går det baklänges igen.
En liten stund senare är ordningen återställd. Nu går det baklänges igen.
Matläget
För drygt fyra veckor sedan fick Kia sin första morotsstav att undersöka. Introduktionen till "riktig mat" var inledd.
Knappt två veckor senare hade hon ännu inte fått i sig något annat än på sin höjd lite morotssmakande vatten, och vi bestämde oss för att överge BLW:n för den vanliga purematningen.
Alla barn är olika, och det här gäller också i högsta grad hur mycket de äter. Vissa föräldrar mäter sina sex-månaders barns matintag i deciliter (och kommer upp till flera sådana). Kias matintag ska räknas i kryddmått om man vill komma upp till flera. Efter att hon ätit finns det lika mycket mat kvar som innan hon började, men på något sätt har hon ändå lyckats smeta ut stora mängder mat över sig själv och halva köket.
Så nu börjar vi komma till skedet när vi överväger att överge purematen och återgå till BLW:n, eftersom Kia inte alls förstår pointen med att bli matad.
En av orsakerna till att vi övergav BLWn var att jag är så hopplöst dålig på att se till att det finns färdig BLW-vänlig mat när Kia ska äta. Puremat är enklare. Den kan man frysa in eller köpa på burk och ha på mikrovågstinings avstånd.
Så nu ska jag gå och koka broccoli. Nam!
Knappt två veckor senare hade hon ännu inte fått i sig något annat än på sin höjd lite morotssmakande vatten, och vi bestämde oss för att överge BLW:n för den vanliga purematningen.
Alla barn är olika, och det här gäller också i högsta grad hur mycket de äter. Vissa föräldrar mäter sina sex-månaders barns matintag i deciliter (och kommer upp till flera sådana). Kias matintag ska räknas i kryddmått om man vill komma upp till flera. Efter att hon ätit finns det lika mycket mat kvar som innan hon började, men på något sätt har hon ändå lyckats smeta ut stora mängder mat över sig själv och halva köket.
Så nu börjar vi komma till skedet när vi överväger att överge purematen och återgå till BLW:n, eftersom Kia inte alls förstår pointen med att bli matad.
En av orsakerna till att vi övergav BLWn var att jag är så hopplöst dålig på att se till att det finns färdig BLW-vänlig mat när Kia ska äta. Puremat är enklare. Den kan man frysa in eller köpa på burk och ha på mikrovågstinings avstånd.
Så nu ska jag gå och koka broccoli. Nam!
Skriiiiik
Det lät sorgligt och ledsamt i babytelefonen just. Skyndade ut på balkongen för att rädda det lilla barnet, men där låg hon och sov hur gott som helst
(och vaknade inte ens av allt mitt stomlande och dörrgnisslande).
(och vaknade inte ens av allt mitt stomlande och dörrgnisslande).
onsdag 18 januari 2012
En vanlig dag
Så här i 6-månadersåldern börjar Kia äntligen få en del rutiner. Nu är det inte mera helt omöjligt att kunna gissa när hon kommer att somna eller vakna nästa gång.
Hennes dagar ser i allmänhet ut så här:
8 vaknar
10-12 förmiddagstupplur
15-17 eftermiddagstupplur
21-tiden somnar
För det mesta vaknar hon några gånger under kvällsnatten och vill nånting (mat/sällskap/...), men det har ändå blivit mycket bättre än för bara någon vecka sedan då hon bara tog en kort tupplur och sen vakade till midnatt. Senare under natten vaknar hon 1-2 gånger och ska ha mat. Det sägs att 6- månaders barn inte mera ska behöva äta på nätterna, men innan hon börjat äta ordentligt på dagarna så får det nu vara som det är.
Förutom att det blivit lättare att förutspå hennes sovande så har det också blivit lättare att underhålla henne när hon är vaken. De första tre månaderna satt vi mest och tittade dumt på varandra, och de följande tre månaderna paniksjöng jag igenom alla babyrytmiksånger jag kom på två-tre gånger om dagen. Någon bekant (minns ej vem) sade om sitt andra barn att hon i början kände sig vilsen och inte kom ihåg hur man ska bete sig med så små barn, "men nog kom det ganska snabbt tillbaka". Jag tror inte att jag någonsin kom på hur man ska bete sig med riktigt små barn. Kia växte bara ur det.
Exempel på saker vi gör:
-läser pekbok
-undersöker leksaker; vänder, vrider, smakar på (inte jag, då)
-undersökandet av leksaker innebär också en hel del vändande, vridande, sträääckande, och argt skrikande (när man trots allt inte räcks)
-kollar hur det fungerar att sitta. Världen ser lite annorlunda ut, och så kan man vingla omkring på ett kul sätt
-hoppar, hoppar, hoppar (inte en bra grej att göra just efter att man ätit)
-och javisst, en och annan babyrytmiksång nu och då
-pratar. Kias "ord" är bland annat: HÄÄÄÄ (ett glatt ljud som kan tolkas som hej) ÄMMMÄMMMÄMMM (missnöjt ljud som tyvärr låter ganska mycket som (och används som) mammmaaaaa) samt ett melodiskt mmmmÄÄÄH mmmmmÄÄÄH (som verkar vara nån form av sång som hon brukar sjunga när hon åker vagn).
-och så går det ju åt en hel del tid åt att äta.
Här kommer att komma en bild, eller två, för att pigga upp ett lååångt inlägg, men bilderna finns ännu i kameran, och jag orkar inte börja pynja just nu.
EDIT:
Hennes dagar ser i allmänhet ut så här:
8 vaknar
10-12 förmiddagstupplur
15-17 eftermiddagstupplur
21-tiden somnar
För det mesta vaknar hon några gånger under kvällsnatten och vill nånting (mat/sällskap/...), men det har ändå blivit mycket bättre än för bara någon vecka sedan då hon bara tog en kort tupplur och sen vakade till midnatt. Senare under natten vaknar hon 1-2 gånger och ska ha mat. Det sägs att 6- månaders barn inte mera ska behöva äta på nätterna, men innan hon börjat äta ordentligt på dagarna så får det nu vara som det är.
Förutom att det blivit lättare att förutspå hennes sovande så har det också blivit lättare att underhålla henne när hon är vaken. De första tre månaderna satt vi mest och tittade dumt på varandra, och de följande tre månaderna paniksjöng jag igenom alla babyrytmiksånger jag kom på två-tre gånger om dagen. Någon bekant (minns ej vem) sade om sitt andra barn att hon i början kände sig vilsen och inte kom ihåg hur man ska bete sig med så små barn, "men nog kom det ganska snabbt tillbaka". Jag tror inte att jag någonsin kom på hur man ska bete sig med riktigt små barn. Kia växte bara ur det.
Exempel på saker vi gör:
-läser pekbok
-undersöker leksaker; vänder, vrider, smakar på (inte jag, då)
-undersökandet av leksaker innebär också en hel del vändande, vridande, sträääckande, och argt skrikande (när man trots allt inte räcks)
-kollar hur det fungerar att sitta. Världen ser lite annorlunda ut, och så kan man vingla omkring på ett kul sätt
-hoppar, hoppar, hoppar (inte en bra grej att göra just efter att man ätit)
-och javisst, en och annan babyrytmiksång nu och då
-pratar. Kias "ord" är bland annat: HÄÄÄÄ (ett glatt ljud som kan tolkas som hej) ÄMMMÄMMMÄMMM (missnöjt ljud som tyvärr låter ganska mycket som (och används som) mammmaaaaa) samt ett melodiskt mmmmÄÄÄH mmmmmÄÄÄH (som verkar vara nån form av sång som hon brukar sjunga när hon åker vagn).
-och så går det ju åt en hel del tid åt att äta.
Här kommer att komma en bild, eller två, för att pigga upp ett lååångt inlägg, men bilderna finns ännu i kameran, och jag orkar inte börja pynja just nu.
EDIT:
måndag 16 januari 2012
Bildbloggen
Oj vad kul fest! Myser för mig själv över bilderna.
Om det inte skulle ha varit för Maria skulle jag antagligen ha dragit en borste några varv genom håret och nöjt mig med det. Tack Maria!
Kias ätande har utökats med gurkstavar (nästmest populära hittills!), majspure (helt ok) och mosad banan (överlägsen vinnare).
Ibland övar vi oss på att sitta själv. (Fast här fuskar vi ju.) Jag klarar mig än så länge längre stunder än Kia.
Förr eller senare slutar det så här.
Vi har en fungerande arbetsfördelning i vårt lekande. Jag bygger, Kia river.
Jag hade lite hoppfullt tänkt mig att vi skulle flytta innan Kia uppnår ta-sig-fram-åldern, men jag börjar inse att det inte kommer att gå. Så snart får vi börja leka "flytta-upp-precis-allt-som-på-något-vis-kan-vara-farligt-på-en-och-en-halv-meters-höjd"- och "gömma-kablar-gömma-sladdar-gömma-ledningar"-lekarna.
Annat som hänt?
Förra torsdagen var vi på babyrytmik igen för första gången för i år. Kia verkade lite förbryllad. Dessutom har hon nu uppnåt så mycket rutin att det faktist stör henne lite att rytmiken infaller mitt i hennes förmiddagstupplur. Vi får se hur det utvecklar sig.
Det började en massa nya babyn i gruppen, så Kia är inte längre yngst. Blir kul att följa med både de yngre barnen och de äldre barnen och dels påminnas om hur det var när Kia "var liten" och dels få en liten inblick i hur det kommer att bli om några månader.
På söndag masade vi oss upp klockan halv åtta, vilket kändes galet tidigt för oss alla tre, och åkte iväg till terminens första babysim. Som vanligt var det värt det när vi väl var där. Kia har börjat plaska på riktigt ordentligt och klarade av två dyk utan att bli det minsta upprörd. Det är nytt för henne. Vid bassängkanten stod en mormor och fotade för fullt. Jag funderade på att be henne knäppa några bilder på Kia också och e-posta dem åt mig, men det blev inte av. Note to self: se till att det blir av nästa gång. Skulle vara kul med lite babysim-foton.
Imorgon ska vi på sexmånaderskoll på rådgivningen. Det blir någon form av grupprådgivning med flera barn i halvtårsåldern med föräldrar. Det kan bli intressant!
lördag 14 januari 2012
Olarsbo
Idag när jag stod på balkongen och skuffade på Kia-i-vagn insåg jag att jag från balkongen ser alla de fyra hus jag bott i under mitt liv, samt det hus dit mina föräldrar flyttade några år efter att jag flyttade hemifrån, och dessutom, om jag lutar mig ut över kanten lite, det hus där de och mina syskon bodde innan jag föddes.
Ibland tänker jag att om jag ännu en gång flyttar inom Olars så kommer jag aldrig att komma härifrån.
Får man göra så? Bo på samma ställe hela sitt liv?
Ibland tänker jag att om jag ännu en gång flyttar inom Olars så kommer jag aldrig att komma härifrån.
Får man göra så? Bo på samma ställe hela sitt liv?
torsdag 12 januari 2012
Matläget
En liten ordlista.
Morot: ganska kul föda i såväl pure-som stavform. Hittas efter matstunden också i näsan, pannan och på mammas skjorta, bland annat.
Broccoli: riktigt skum grönsak vars öde i allmänhet är att kastas i golvet. I pureform fungerar det bättre.
Potatis: en relativt ny bekantskap som man bör förhålla sig lite misstänksam mot. Nog bättre än broccoli.
Smarta haklappar från Ikea: Sjukt smarta klädesplagg, men tyvärr ännu alldeles för stora. Vikarieras av mer standard haklapp med resultatet att det blir body-byte efter varje måltid.
Sked: A. Kul grej som man kan slå hårt i bordet, slänga i golvet eller (hurra! det hände idag!) föra till munnen och slicka av. B. Konstig grej som mamma eller pappa envisas med att hålla framför näsan på en. Förstår inte alls.
Geggla: Smeta ut grönsakspure över alla åtkomliga ytor, inklusive sig själv.
Geggel: Resultatet av att geggla.
Gegglig: adjektiv som beskriver allt i Kias närhet efter att hon ätit.
Vi gav alltså upp iden med bara plockmat och matar nuförtiden i Kia både plockmat och pureer. Eller matar är väl fel ord, för hon äter nog helst själv. Skedtekniken är inget att skryta med ännu (dessutom tror jag att vi behöver en mindre sked) så det mesta hamnar någon annanstans än i hennes gap, men idag (när jag i princip redan gett upp och gav henne tallriken så hon skulle få geggla ifred) så slickade hon av puren från både skeden och morotsbitarna. Jag var gruvligt stolt över henne, men förstår ju att det inte är så spännande sådär objektivt sett.
Morot: ganska kul föda i såväl pure-som stavform. Hittas efter matstunden också i näsan, pannan och på mammas skjorta, bland annat.
Broccoli: riktigt skum grönsak vars öde i allmänhet är att kastas i golvet. I pureform fungerar det bättre.
Potatis: en relativt ny bekantskap som man bör förhålla sig lite misstänksam mot. Nog bättre än broccoli.
Smarta haklappar från Ikea: Sjukt smarta klädesplagg, men tyvärr ännu alldeles för stora. Vikarieras av mer standard haklapp med resultatet att det blir body-byte efter varje måltid.
Sked: A. Kul grej som man kan slå hårt i bordet, slänga i golvet eller (hurra! det hände idag!) föra till munnen och slicka av. B. Konstig grej som mamma eller pappa envisas med att hålla framför näsan på en. Förstår inte alls.
Geggla: Smeta ut grönsakspure över alla åtkomliga ytor, inklusive sig själv.
Geggel: Resultatet av att geggla.
Gegglig: adjektiv som beskriver allt i Kias närhet efter att hon ätit.
Vi gav alltså upp iden med bara plockmat och matar nuförtiden i Kia både plockmat och pureer. Eller matar är väl fel ord, för hon äter nog helst själv. Skedtekniken är inget att skryta med ännu (dessutom tror jag att vi behöver en mindre sked) så det mesta hamnar någon annanstans än i hennes gap, men idag (när jag i princip redan gett upp och gav henne tallriken så hon skulle få geggla ifred) så slickade hon av puren från både skeden och morotsbitarna. Jag var gruvligt stolt över henne, men förstår ju att det inte är så spännande sådär objektivt sett.
tisdag 10 januari 2012
Ringar och koncentration
Jag är glad att vi gifte oss redan i augusti. Skulle vi ha gift oss förra fredagen så skulle det vara mer än lovligt genant att medge att jag förlade vigselringen på lördag morgon. Den är återfunnen nu. Den verkar ha vistats i min byxbunt sedan dess. Ups!
Men också annars så kändes det som ett smart val att gifta sig och festa vid två helt olika tillfällen. Blev liksom lättare att koncentrera sig helhjärtat på båda delarna.
Men nu kommer det Lilla onsdag, så nu kan jag inte koncentrera mig helhjärtat på något alls.
Vi ses!
Men också annars så kändes det som ett smart val att gifta sig och festa vid två helt olika tillfällen. Blev liksom lättare att koncentrera sig helhjärtat på båda delarna.
Men nu kommer det Lilla onsdag, så nu kan jag inte koncentrera mig helhjärtat på något alls.
Vi ses!
Spontansång
Nu när jag igen tillbringar många timmar per dag ensam med Kia så har jag börjat sjunga igen. Jag är riktigt usel på small-talk. Riktigt usel. Ska man ännu till smalltalka med någon som inte kan bidra till diskussionen med annat än skeptiska blickar och obegripligt gurgel så är jag riktigt i blåsten. Så för att Kia inte ska behöva tillbringa sina dagar i tystnad medan Joppe är på jobb så brukar jag sjunga. Jag har lite grubblat på hur det kommer sig att de låtar som alltid dyker upp först är ur 16 (TV-serie från typ 1992) eller Hype (Svenska Teatern 1994).
De, och sen då:
Plingelingeling nu ska tåget gå
ut i vida världen.
De, och sen då:
Plingelingeling nu ska tåget gå
ut i vida världen.
söndag 8 januari 2012
Slapp söndag - snart vardag
Vid halv nie-tiden i morse var det någon som försökte antyda att hon ville stiga upp. Jag flyttade över henne till vår säng, och där smittades hon av den allmänrådande slappheten och vi sov alla vidare till tie. Sen tömde jag ut en massa blod ur huvet (via näsan) och har varit alldeles spak efter det. Har trivats bäst på soffan.
Nu börjar jag förbereda mig mentalt för vardagen. Joppe har varit ledig i tre veckor, men imorgon ska han tillbaka på jobb. På torsdag börjar babyrytmiken igen, och på söndag kör babysimmet igång. Ska bli kul att se om vardagen, rytmiken och simmet känns annorlunda nu när Kia hunnit bli flera veckor äldre, men bortsett från det så skulle jag nog helst fortsätta leva i den här ledighetsbubblan. Nå.. Inte så många veckor kvar till sportlovet!
Nu börjar jag förbereda mig mentalt för vardagen. Joppe har varit ledig i tre veckor, men imorgon ska han tillbaka på jobb. På torsdag börjar babyrytmiken igen, och på söndag kör babysimmet igång. Ska bli kul att se om vardagen, rytmiken och simmet känns annorlunda nu när Kia hunnit bli flera veckor äldre, men bortsett från det så skulle jag nog helst fortsätta leva i den här ledighetsbubblan. Nå.. Inte så många veckor kvar till sportlovet!
lördag 7 januari 2012
Fest!
Jag vet inte riktigt om jag känner mig redo för att blogga om hur fantastiskt roligt jag hade på fredag, för jag är ännu helt överväldigad. Tänk att den catering som vi snubblade över visade sig vara så gruvligt bra! Tänk att världens bästa band Trio Boston kunde komma! Och framförallt; tänk så många härliga människor vi känner!
onsdag 4 januari 2012
Klädkoder
"Klä er som ni trivs" plitade jag ned på ett inbjudningskort i höstas, och jag visste att det skulle orsaka stress hos en hel del, eftersom klädtrivseln för många är direkt beroende av vad de andra närvarande har på sig.
Själv är jag antagligen alltid fel klädd. Jag slår vad om att jag har fel sorts mysbyxor på mig när jag sitter i soffhörnet med en bok och en cider nån kväll. (Jag äger ju inte ens någo mysbyxor.. Där ser man.)
Nu funderar jag om jag borde lugna eventuella oroliga människor med att föreslå att de tänker sig att de går på en maskerad. På maskerad är pyamasbyxor lika rätt som frack, och man behöver inte känna sig för uppklädd eller för vardaglig oberoende av vad bordsgrannen har på sig.
Fast sen insåg jag att folk som vill klä sig fint kanske inte uppskattar att deras klädsel jämförs med en maskeraddräkt.
Låter jag som om det här bekymrar mig och håller mig sömnlös om nätterna?
Inte egentligen. Jag är fortfarande ganska nöjd över vårt val av (icke-existerande) klädkod.
Just nu funderar jag egentligen mest på om jag månne har en bh som är kompatibel med min klänning. Annars kan det nog bli lite maskeraddräkt av mig med.
Själv är jag antagligen alltid fel klädd. Jag slår vad om att jag har fel sorts mysbyxor på mig när jag sitter i soffhörnet med en bok och en cider nån kväll. (Jag äger ju inte ens någo mysbyxor.. Där ser man.)
Nu funderar jag om jag borde lugna eventuella oroliga människor med att föreslå att de tänker sig att de går på en maskerad. På maskerad är pyamasbyxor lika rätt som frack, och man behöver inte känna sig för uppklädd eller för vardaglig oberoende av vad bordsgrannen har på sig.
Fast sen insåg jag att folk som vill klä sig fint kanske inte uppskattar att deras klädsel jämförs med en maskeraddräkt.
Låter jag som om det här bekymrar mig och håller mig sömnlös om nätterna?
Inte egentligen. Jag är fortfarande ganska nöjd över vårt val av (icke-existerande) klädkod.
Just nu funderar jag egentligen mest på om jag månne har en bh som är kompatibel med min klänning. Annars kan det nog bli lite maskeraddräkt av mig med.
tisdag 3 januari 2012
Morgonnatt
Fy sjutton vad jag avskyr att vakna vid 5-tiden! Klockan är inte 5-tiden just nu, men den var det när jag vaknade, och jag har avskytt det sedan dess.
5-tiden är min angst-tid. För trött för att bygga upp skyddsmurar låter man dystra tankar komma vällande. Alla misstag man gjort under de senaste tio-femton åren spelas upp i ens minne. Alla idiotiska saker man sagt återupprepas, och man ligger och funderar på hur man borde ha sagt istället. De senaste tio årens studieangst (Aaarrrggh! Varför klarar jag inte av att bli färdig!) har lyckligtvis dragit sig tillbaka, men har ersatts av framtidsangst i största allmänhet (Aaarrggh! Vad ska jag nu göra istället?)
Alla små grejer man borde tänka på (eller inser att man inte borde ha tänkt på) inför stundande festligheter dyker upp som panikslagna "Å nejj!"
Och man vet att klockan tickar och att det snart är för sent att somna om.
Avskyr.
5-tiden är min angst-tid. För trött för att bygga upp skyddsmurar låter man dystra tankar komma vällande. Alla misstag man gjort under de senaste tio-femton åren spelas upp i ens minne. Alla idiotiska saker man sagt återupprepas, och man ligger och funderar på hur man borde ha sagt istället. De senaste tio årens studieangst (Aaarrrggh! Varför klarar jag inte av att bli färdig!) har lyckligtvis dragit sig tillbaka, men har ersatts av framtidsangst i största allmänhet (Aaarrggh! Vad ska jag nu göra istället?)
Alla små grejer man borde tänka på (eller inser att man inte borde ha tänkt på) inför stundande festligheter dyker upp som panikslagna "Å nejj!"
Och man vet att klockan tickar och att det snart är för sent att somna om.
Avskyr.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)