Håhhåh

Så jag hade stekt några hönsfil'eer och kokat ris till middagen. Kia hade följt med ganska ouppmärksamt, och levde i tron att det fanns spaghetti i kastrullen. 

Besvikelsen var total och ilskan oresonlig när det jag öste upp på hennes tallrik var en slev ris.

JAG VILLE HA SPAGHETTI! JAG VILL INT HA RIS! JAG VILLE HA MIN FAVORITMAT! JAG TÄNKER INT ÄTA RIS! JAG TYCKER BARA OM SPAGHETTIIIIII!

Ovanstående ganska svårt att tolka eftersom hon gallskrek och grät så tårarna sprutade, men ungefär det där tror jag hon menade. Samtidigt sparkade hon med benen och viftade med armarna och tog paus bara för att argt vifta runt riset på tallriken med gaffeln.

Efter en stund sjönk volymen en aning och sorgen verkade handla mest om att hon inte ville ha ris över hela tallriken, så jag tog hennes gaffel och skrapade ihop riset i en hög i kanten, och förklarade att hon inte måste äta riset men att jag inte heller tänker koka spaghetti åt henne. Surt och med tårarna ännu rinnande plockade hon upp en bit höna.

En halv minut senare säger hon lite generat "Jag äter bara från kanterna" och slevar in en stor gaffel ris i munnen. "...och från mitten." tillägger hon när hon märker att hon glömde att hon bara tänkt äta från kanterna. När hon ytterligare nån minut senare ätit upp allt och jag frågade om hon ville ha mer ris så var Jo:et bara riktigt lite generat.

Den där tre-åringen

Den där tre-åringen förresten;

- plötsligt räcks hon upp till översta hyllan på leksaksskåpet i hennes rum
- plötsligt är hennes armar så långa att hon kan ta i båda bordskanterna samtidigt
- plötsligt räcks hon att se sig själv i tambursspegeln
- plötsligt konstaterar on att hon kan kliva ned från soffan; behöver inte hasa eller hoppa, kan kliva
- plötsligt berättar hon att hon drömt att någon dött (och jag undrar om hon förstår innebörden av ordet, och undrar farifrån hon snappat upp det (för det här var innan vi hittade den döda fågeln på stranden))

Jag blir förvånad nästan varje dag.

Politiksnack med tre-åring

När en alldeles fiktiv mamma till en alldeles fiktiv tre-åring plötsligt befinner sig i situationen att hon ska förklara för tre-åringen vad det innebär att rösta så kan det låta ungefär såhär:

mamman; Efter middan går vi till Prisma, så att jag kan rösta!
3-åringen: Vad är att rösta?
mamman; Det betyder att man... väljer vem som ska få bestämma i Finland.
3-åringen: Men varför?
mamman: För att det bor jättemånga människor i Finland, så det blir ingenting om alla alltid ska vara med och bestämma. Så istället får alla vara med och välja VEM som får bestämma.
3-åringen: I min-Kias hus får alla bestämma
mamman: Ah, men det kanske inte bor SÅ många människor i din-Kias hus?
3-åringen: Fast min-Kias hus har TIE VÅNINGAR!!!
mamman: nå okej.. nog blir det ju ganska många människor då.
3-åringen: I min-Kias hus är det så att de som inte får bestämma; de VILL INTE bestämma!


(Så nu har jag röstat. Jag har i tidigare val haft tre huvudprinciper för vem jag röstar på. Den här gången bröt jag mot dem alla. Det kändes uppfriskande.)

Mandelutmaning

Jag råkade av en slump inse att jag har ett överskott av mandel i skåpet.. Vad ska jag månne göra av allt det här? Speciellt med tanke på att varken Joppe eller Kia klarar av mandel i större mängder?