Lägret börjar så småningom lida mot sitt slut och det märks på en massa grejer. Som att jag lärt mig hitta hem till mitt tält i kolmörkret från nattens öga. Som att tälten i min familjelägerby står allt glesare. Som att folk i allt högre grad börjar fundera på vad som ska göras med allt som skaffats till lägret.
Mest känns det kanske ändå på stämningen. En sådan där underbart avslappnad men lite vemodig känsla. Man behöver inte ännu gråta över att lägret är slut, men försöker lite extra krama ur allt man kan ur lägerfiilisen.
Imorgon börjar vi sådär smått packa ihop. På lördag slutar lägret. Det börjar vara dags för mig att fundera på hur jag ska komma hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar