Kia fyller 3 om några månader. Den första födelsedagspresenten - en sparkcykel - avhämtade vi idag från mormor.
Jag hade en hel del tveksamma aningar angående cykeln. Jag misstänkte att Kia inte skulle vilja sätta sig på den överhuvudtaget, eller att hon skulle falla direkt och bli arg eller rädd och inte vilja se åt cykeln på flera veckor, eller att hon åtminstone skulle bli trött rätt så snabbt.
Men jag hade fel på varenda punkt. Hon var jätte-ivrig, ville cykla på egen hand efter bara en kort stund av stödande och sparkade omkring många varv runt husen och sedan nästan hela vägen hem.
(Mitt självförtroende har åkt berg-och-dalbana under våren. Efter att i ungefär en månad ha känt mig nästan äckligt nöjd med mig själv dök självförtroendet plötsligt till nivån: "det-finns-inte-en-enda-sak-i-hela-världen-som-jag-är-bra-på-och-jag-borde-få-sparken-från-jobbet-för-jag-är-så-värdelös-och-jag-borde-aldrig-ha-fått-barn-för-hur-ska-jag-kunna-delta-i-uppfostran-av-en-normal-och-trevlig-människa-när-jag-själv-är-ett-sånt-här-socialt-handikappat-missfoster".
Och så plötsligt gick Kia och klarade av något som jag var helt säker på att hon inte ens skulle våga försöka sig på, och jag insåg (igen) att hon är så mycket mer än bara en förlängning av mig. Av någon underlig anledning höjde det också mitt självförtroende till en lagom normal nivå.)
Jag fotade ju cykelpremiären. (Vi förstod inte riktigt varför Kia ville rutscha ned för grusbacken, men det fick också komma med på bild.)
Hurraa för Kia! Vi har en exakt likadan, men Mayas fötter är lite för korta. Hon sparkar på så gott det går, men man måst nog lite hjälpa med balansen ännu. Tur att vi har en sparkmopo på gården som man får låna. Den kan hon åka själv med. Men sparkcyklar är nog super! Det är otroligt hur långt dom orkar åka själv med dom och hur snabbt dom lär sig.
SvaraRadera