Vårfiilis

Jag vill inte göra det ofta, men så länge det händer såhär bara nu och då så tycker jag riktigt bra om att gå från jobbet vid tie-tiden på kvällen.

Speciellt såhär en kväll i maj, när det regnat hela dagen men inte gör det mera, när koltrastens sång ekar mellan husen och solen färgar molnen röda.

Man blir liksom lite kär i våren.

Tyttel!

Kia fyller 3 om några månader. Den första födelsedagspresenten - en sparkcykel - avhämtade vi idag från mormor.
Jag hade en hel del tveksamma aningar angående cykeln. Jag misstänkte att Kia inte skulle vilja sätta sig på den överhuvudtaget, eller att hon skulle falla direkt och bli arg eller rädd och inte vilja se åt cykeln på flera veckor, eller att hon åtminstone skulle bli trött rätt så snabbt.

Men jag hade fel på varenda punkt. Hon var jätte-ivrig, ville cykla på egen hand efter bara en kort stund av stödande och sparkade omkring många varv runt husen och sedan nästan hela vägen hem.

(Mitt självförtroende har åkt berg-och-dalbana under våren.  Efter att i ungefär en månad ha känt mig nästan äckligt nöjd med mig själv dök självförtroendet plötsligt till nivån: "det-finns-inte-en-enda-sak-i-hela-världen-som-jag-är-bra-på-och-jag-borde-få-sparken-från-jobbet-för-jag-är-så-värdelös-och-jag-borde-aldrig-ha-fått-barn-för-hur-ska-jag-kunna-delta-i-uppfostran-av-en-normal-och-trevlig-människa-när-jag-själv-är-ett-sånt-här-socialt-handikappat-missfoster".
Och så plötsligt gick Kia och klarade av något som jag var helt säker på att hon inte ens skulle våga försöka sig på, och jag insåg (igen) att hon är så mycket mer än bara en förlängning av mig. Av någon underlig anledning höjde det också mitt självförtroende till en lagom normal nivå.)

Jag fotade ju cykelpremiären. (Vi förstod inte riktigt varför Kia ville rutscha ned för grusbacken, men det fick också komma med på bild.)

Smatter

Paraplyväder

Dagens vardagsbilder innehåller en paraply-selfie, ett par mycket sandiga stövlar (som jag i och för sig inte har befattat mig mera med än att jag fotade dem) och bygge av kojor för bilarna.

Ett objekt jag glömde vardagsfotografera var simhallen. Båda simhallarna som jag besökt den här veckan har haft fräckheten att grädda kanelbullar i kaféet så att en söt, god bulldoft spridit sig över hallen. (Söt god bulldogg, höll det på att bli. )

Det har varit grått och kallt och dystert väder hela dagen. Ganska skönt egentligen.

Nu ska jag umgås med Harry Potter en stund och sedan sova!

Ha det bra!

En onsdag

Idag tog jag faktist en vardagsbild! Av min hemmaoffice. Jag började med typ 8 bilder för att få någon som inte var suddig eller i helt fel vinkel, lyckades få en bild som såg vettig ut och tänkte att den får duga.. ända tills jag märkte att man ganska tydligt på den bilden såg att det jag sysslade med just under den arbetsstunden var att hänga på Facebook.
Jag hade ju i och för sig gått in på FB för att kolla upp en jobbgrej, men jag valde ändå att knäppa en annan bild.



Jag jobbade hemma idag därför att det var mordagskaffe på Kias dagis på morgonen, och så skulle jag hämta henne på eftermiddagen, så med jobbresorna till skulle jag inte ha hunnit jobba så mycket däremellan.
Morsdagskaffet var skoj. Den här gången kände jag mig inte lika mycket som den totalt missanpassade tonåring som jag kände mig som ifjol. Spännande att märka att det inte bara är Kia som utvecklas mycket på ett år. Men jag har inte ännu kommit till det stadiet att jag gråter floder av rörelse under detta tillfälle. Kanske nästa år? Påminn mig att jag ska avge rapport!
Morsdagsgåvan var en fin glasburk innehållande ingredienser till havreflarn (minus margarinet), så på lördag ska vi baka sådana, Kia och jag. Kia undrade lite bekymrat om inte Joppe skulle vara med om bakandet, men jag försäkrade henne om att han säkert är alldeles nöjd om han för sköta en del av ätandet istället.

Nå, efter att jag jobbat, avhämtat Kia på dagis, lagat middag till tonerna av ett hungrigt illvrål (Joppe råkade komma in genom dörren just precis då och Kia gastade förtvivlat att "Pappaaa! Jag får ingen maaat!" och jag kände mig lite falskt anklagad, för hon hade faktist redan fått en smörgås att stilla värsta hungern med) och sedan ätit upp maten, så traskade vi iväg till Angry Birds parken. Det är nog en bra park. Jag var antagligen minst lika besviken som Kia då Joppe påpekade att vi borde börja ta oss hemåt."Va? Redan?"

Vardagsbilder

Jag har lagt upp vardagsbilder på facebook i fem dagar, till följd av en utmaning (eller snarare tre). Jag tyckte det var riktigt roligt och tänkte att jag skulle fortsätta lägga upp vardagsbilder här på bloggen, för att fota mer (min fotoutmaning från mars blev på hälft efter två bilder...) och blogga mer, och i största allmänhet dokumentera lite mer av vardagen, för det är väl antagligen det som jag riktigt på riktigt vill ha i min blogg.

Men igår glömde jag fota, och idag skulle jag fotografera min lunch (det fanns en tillhörande ytterst fascinerande historia också), men hann äta upp hela härligheten och skrapa ren tallriken innan jag kom ihåg det, och ikväll när jag bussade hem från jobbet var himlen och solnedgången så otroligt fina att jag tänkte att jag kunde fota det, men till och med jag borde ju ha kunnat räkna ut att 1.en solnedgång, 2. fotograferad med smarttelefon, 3. genom ett bussfönster, 4. i en buss som susar fram på Västerleden, inte på något som helst sätt kan bli bra på bild.

Jag har inte bloggat på länge, men har väl nu i efterhand inte så mycket att säga. Det har varit en bra dryg månad. Kia har hållits frisk och det är ju vår och vi har paddlat och haft det bra. 

Nu ska vi se om jag de närmaste veckorna klarar av att blogga lite oftare än jag gjorde t.ex i april..