Ett tag hade jag riktigt sedvanlig sommarsolståndskris. "Halva sommaren har redan gått men jag har knappt hunnit märka att snön smultit, och vi har inte varit på Moisö många timmar i år ännu och paddlat ännu mindre och dessutom är ju sommaren bara fästingar och myggor och blågröna alger och hudcancer och skit väder (och då när det är bra väder så är det inge roligt för det blir ju skit igen), och nu blir det bara mörkare för varje dag som går, och så vidare och så vidare i all oändlighet."
I flera år har jag försökt ställa in mig på att sommaren börjar vid midsommar, och ofta fortsätter långt in i september, för att slippa den där midsommar-stressen, men det verkar inte fungera.
Men efter några nätter på Moisö, ett besök i Skärgårdsbutiken, lite paddling och en simtur så börjar jag känna mig in the mood för lite sommarlov.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar