Vad vi har gjort?

Oj, massor! Och samtidigt väldigt lite.
Ganska långt alltså just precis som det ska vara under semestern, men tyvärr är en delorsak till att vi gjort så lite det att Kia varit (är) sjuk igen. Feber och hosta har gjort att hon mest bara sovit de senaste dygnen. Det i sin tur har lett till att jag också slöat väldigt mycket, vilket har lett till att jag nu vid 23-snåret, när jag kunde sova sött med 10-timmars sömn i sikte, är hur pigg som helst.

Men riktigt bara sovit har vi ju inte. Kia har lärt sig säga mammo (som betyder fammo) men hon säger det bara vid speciella tillfällen och aldrig på begäran, så jag tror inte fammo själv har hört det ännu.  Faffa har nog för många F. På hundfronten har hon gått från att brista i gråt så fort de närmar sig till att bara vara lite extra vaksam när de är i närheten. Igår stiftade hon också bekantskap med en chihuahua som hon envisades med att påstå att var en hauhau-heppa.
Vi har skype'at Joppe många gånger och Kia tyckte det var jätteskoj. Hon skrek av förtjusning då han dök upp på skärmen, och började genast berätta: "äta mat", "paja!", "mamma me" och "pappa emma".
Hon har upprepat "tajpa pappa" flera gånger om dagen, också efter att han kom hit.

För övrigt har vi gungat, lekt med bilar, läst om Viggo och framförallt umgåtts med släkten.

Några dagar till ska vi vara här. Jag hoppas på att Kia blir frisk asap, att vädret hålls hyfsat, att Joppe och jag hinner paddla lite tillsammans och att myggorna blåser bort!

Riktning Vasa

I Seinäjoki (och väldigt glad att vi inte behöver byta tåg). Av familjen i bänken bredvid har jag lärt mig mycket om vad man ska ha med sig när man åker tåg.
De har plockat fram små bilar (Kia fick låna några). De har plockat fram tuschpennor och papper (Kia fick också rita). De har plockat fram chips (Kia fick också smaka). Och nu visas BUU-klubben på en telefon (och Kia skulle få vara med och titta om hon skulle ha tålamod för det). Jag har känt mig lite som en parasit, men lite kunde vi kompensera med att läsa Viggo-boken från pärm till pärm (och när vi kommit till slutet berättade vår nya kompis att "Man kan också läsa boken en gång till! ")

Inledande semesterångest

Ett tag hade jag riktigt sedvanlig sommarsolståndskris. "Halva sommaren har redan gått men jag har knappt hunnit märka att snön smultit, och vi har inte varit på Moisö många timmar i år ännu och paddlat ännu mindre och dessutom är ju sommaren bara fästingar och myggor och blågröna alger och hudcancer och skit väder (och då när det är bra väder så är det inge roligt för det blir ju skit igen), och nu blir det bara mörkare för varje dag som går, och så vidare och så vidare i all oändlighet."

I flera år har jag försökt ställa in mig på att sommaren börjar vid midsommar, och ofta fortsätter långt in i september,  för att slippa den där midsommar-stressen, men det verkar inte fungera.

Men efter några nätter på Moisö, ett besök i Skärgårdsbutiken, lite paddling och en simtur så börjar jag känna mig in the mood för lite sommarlov.

Sjukdomar och choklad

Kia blev plötsligt utan förvarning pang-förkyld natten till onsdag. Nu har vi pusslat jobbtidtabeller med mormoromorfarvakt så hon varit hemma. Lite dumt är det med tanke på att det skulle ha varit Kias sista dagisdagar före sommarlovet, men vi bestämde oss för att vi sticker oss in på dagis på måndag för att hämta grejerna och säga hej.

Innan vi hade hunnit komma till den slutsatsen hade jag skaffat en hel hög chokladplattor att ge åt personalen som sommarpresent idag. Inte bra idé med chokladplattor i handväskan vare sig framåt eftermiddagen på jobbet,  en dag då man tänkt att man nog klarar sig utan lunch, eller på kvällen när man börjar känna sig sugen på något gott... Plattornas antal har minskat drastiskt...

Kia har varit ganska trött, men på rätt så gott humör. En himla underhållande sysselsättning har varit att knäppa självporträtt med telefonen.

The neverending month of june

Här kommer ett litet bildcollage över vad jag sysslat med medan jag inte bloggat alls.

Jag har hängt mycket i parken med den här typen.

 

...men ibland har vi också tröttnat lite på parken-utanför-fönstret och vågat oss till andra parker. Äventyrligt!

Vi har hängt i Omppu. Inte ofta, men tillräckligt ofta för att hinna bekanta oss med deras lekhörna och gå på cafe.

Jag har varit på jobbresa i St:Petersburg.

Förutom lite networkande med såväl finländska kolleger som ryska scouter så hann vi se stan lite.

Mitt intryck på den rätt korta tiden var: Herreguud så ENORM stad! Inte bara det att den är stor. Allt är så stort! Husen är enorma. Jag kände mig ganska liten. Jag har hört att Helsingfors på många sätt påminner om St:Petersburg, och visst stämmer det. Helsingfors är lite som en dockversion..
Jag tror jag skulle lära mig att gilla St:Petersburg om jag skulle ha lite mera tid och lite fler besök på mig.Men nu när jag varit där kanske jag vågar åka dit också på eget initiativ.

Sen smugglade jag hem de här åt Joppe.

Jag har också hunnit segla Helsingfors-Hangö med s/y Navigator som är FiSScs skolningsbåt. Jag kan inte riktigt bestämma mig för om segling är min grej eller inte. Det är så mycket jobb, ni vet, med segel som ska dras fram och hissas och skotas hit och skotas dit och halas och vikas och packas in.. Och grejer som måste stuvas ordentligt så att de inte åker omkring medan man kryssar. Och grund som man måste akta sig för, och andra båtar som man måste väja för (och snabbt repetera för sig själv: vind i vänster öra väjer, vind i vänster öra väjer..) För att inte tala om hur jobbigt det blir sen om man har en egen båt som ska pynjas och poleras också mellan seglingarna!

Mycket enklare med en kajak som man bara slänger i sjön och sätter sig i. Grund behöver man nästan aldrig bry sig om, för antingen syns de, eller så syns de inte, och då klarar kajaken i allmänhet att glida över dem. Joppe polerar och fixar lite mer än jag, men i allmänhet sköter han också om min kajak. Med en lätt förebrående suck och ett spydiskt ögonkast, men ändå. Jag tror inte det skulle fungera om jag skulle ha en segelbåt.

Men å andra sidan går det där seglingsjoxet ändå alltid riktigt förvånansvärt snabbt och sen får man susa fram över vattnet, och det är ganska roligt.

En segelbåt skaffar jag knappast, men kanske försöka komma ut och segla med någon annans båt lite mer?


Idag blev det sen igen parkhäng med minst sagt omväxlande väder. Solsken, ösregn, solsken igen.

Jag har funderat och insett att världens bästa träningsmetod ju måste vara att klättra i träd och i klätterställningar. Skulle definitivt vara nåt för mig, om jag skulle täckas. (Det är inte det där att jag är orolig för vad folk skulle tänka om en 30+:are som klänger i träd. Det är det att jag tycker det blir så genant att märka att jag inte ens kommer upp i det.)

Dessutom har vi varit på studentfester, 8-årskalas och hälsat på och fått besök av trevligt folk. Kameran har inte varit i användning (förutom när Pomoells var här, men då var det uttryckligen kameran som var i användning, och den pratar inte med datorn, såklart. Ni kan sticka er in på Annas blogg, för den enda bild jag har är en lite annan vinklad bild av Saga och Kia i matstolen. Det var sjukt skoj att träffa dem igen, men samtidigt fascinerande att märka att det inte alls känns som länge sedan sist. Det är nog bra det här med bloggar!)


En sak vi ser fram emot med skräckblandad förtjusning är fasadrenoveringen. Vårt grannhus ser redan ut såhär:

Ganska snart är det vårt hus tur. Jag borde antagligen fasa för dammet och oljudet, men det är faktiskt mörkret som ger mig lätt ångest. Det, och att inte kunna använda balkongen. Hela arbetet torde vara klart vid årsskiftet. Förhoppningsvis slipper vi ur puppan ett tag före det. Men det känns konstigt att i medlet av juni gå omkring och se fram emot något som kommer att hända i mörkaste november-december-snåret.

Nå.. hela sommaren och förhoppningsvis långt in på hösten kan vi hålla till så mycket som möjligt på Moisö.

Nu väntar vi på sommarlov (fast Kia förstår väl inte att hon väntar på det). Nästa vecka ska jag lasta Kia och mig på ett tåg och åka upp till Vasa. Joppe kommer efter några dagar senare. Jag ser väldigt mycket fram emot Vasa, men är faktiskt lite nervös för tågresan. Jag har inte åkt tåg med Kia längre sträcka än Esbo-Kyrkslätt, och då hade jag inga grejer (inte ens vagnen) med.

Åh! Sommar! Det ska bli skönt att få hänga med de här typerna utan att behöva fundera på vem som ska föra vem till dagis när.

Veckoslutsrapport

Det var inte svårt att lista ut vad Kia sysslat med medan jag seglade:
- PommPomm! Yvva! Ejje! Oppa! Kia me! Petta! Kia petta! Pappa petta! Mamma petta nä.

Detta berättade hon ivrigt gång på gång långt in på natten.

(Hon har alltså hoppat trampolin med sina kusiner och ätit plättar.)

Lite obekvämare sovsällskap?

Kia fick ett par sählyklubbor ikväll. Hon var urlycklig och ville inte alls gå och lägga sig, för det var så skoj att spela. Till slut löste hon problemet med att lyfta in klubborna i sängen. Nu sover hon med armen om dem.

Blomkålssoppa

Jag hade riktigt på riktigt tänkt blogga idag, med massa bilder, lite smått om vad som hänt och några lösryckta funderingar. Men så var det så mycket annat som kom ivägen. Jag har bland annat kokat många liter blomkålssoppa och packat för St:Petersburg (jag skulle ha fått allt jag behöver att rymmas i en handväska, men det skulle kännas så fånigt, så jag tog med en massa extra och fyllde upp en skapligt stor sportbag). Nu måste jag ännu påminna mig själv att minst åtta gånger kolla att jag helt säkert har passet med mig.

Det jag just nu konstaterat är att slösurfande inte har samma effekt på humöret som läsning. För länge länge sedan snappade jag upp uttrycket "Det finns inga så stora bekymmer att inte en timmes läsning kan förskingra dem." Också om det inte är helt sant så finns det lite verklighet i påståendet. Idag tänkte jag att jag skulle testa om lite Facebook- och bloggsurfande skulle ha samma terapeutiska effekt, men det hade det inte. Alls. 

Antagligen av den logiska orsaken att när jag läser böcker så k-o-n-c-e-n-t-r-e-r-a-r jag mig. När jag läser nätet blir det raka motsatsen. 

Sånt filosoferande idag.

Blomkålssoppan har förresten absolut inget att göra med St:Petersburg. Sådär ifall någon undrar.