Vi gick till Iso Omena idag för att inhandla en del nödvändigheter, några onödigheter och en hel massa saker i kategorier där någonstans emellan.
Jag konstaterade att Kia är ett helt utmärkt shoppingsällskap just nu. Hon är nöjd i vagnen hur länge som helst bara vagnhuvan är nedfälld så hon ser nåt och vagnbiet är inom räckhåll så hon har nåt att peta på. När vi tog en tur via leksaksavdelningen (i varje butik som hade en sådan) så tittade hon bara trött på mig och gnydde lite och tyckte det var tråkigt, och när jag råkade köpa en glass åt mig så log hon som om hon tyckte att det är helt underbart att jag äter glass.
När vi shoppat klart träffade vi Kias mormor och promenerade hem tillsammans med henne. Mormor presenterade Kia för en av Olars ärketanter (in a good way) och Kia hade förstånd att vakna och le ljuvt.
Och jag har märkt att jag äntligen slutat gå omkring och hela tiden önska att Kia skulle vara lite äldre. Nu är hon i världens bästa ålder (och jag litar såklart på att "världens bästa ålder" kommer att bli äldre i samma takt som hon). Så nu tänker jag inte mera slå folk (allt för hårt åtminstone) som påstår att jag ska "njuta av spädbarnstiden, den är så kort".
P.s. Joppe var lite upprörd över att jag uppdaterade bloggen typ åtta gånger om dagen hela förra veckan, men ändå inte bloggade om den ultrahäftiga nyheten att Kia igår vände sig från rygg till mage två gånger!
måndag 31 oktober 2011
lördag 29 oktober 2011
Mera dregel
Jag märker att jag skriver en hel del om dregel just nu, och då kunde det ju tänkas vara viktigt att veta hur det stavas; med e eller ä? med ett g eller två?
Jag googlade lite men blev inte klokare. Lite lustigt tycker jag dock att det är att frågan tydligen engagerar. Jag hittade en diskussionstråd om saken på Familjeliv.se.
Har du nåt leg, ditt fula drägg,
kom hit tillbaks när du fått skägg.
Jag googlade lite men blev inte klokare. Lite lustigt tycker jag dock att det är att frågan tydligen engagerar. Jag hittade en diskussionstråd om saken på Familjeliv.se.
Har du nåt leg, ditt fula drägg,
kom hit tillbaks när du fått skägg.
Bokmässan
Vi stack oss in på bokmässan idag. Det var första gången både för Kia och mig. Kia stortrivdes! Hon var pigg och vaken hela tiden. Hon trivdes helt tydligt med alla människor och allt håll-i-gång; sträckte ut armen för att hälsa på folk som gick förbi och var helt tydligt lite förundrad över att inte alla stannade och pratade med henne. När hon var förvisad till vagnen låg hon och drog i vagn-biet, helt tydligt nöjd över att äntligen ha lyckats fånga det efter att bara ha sett det sväva där i vagntaket i några månader.
Själv vet jag inte riktigt. Jag avskyr folkmassor. Fick nästan lite panik i början. Sen lugnade jag ned mig och var bara allmänt frustrerad på alla människor som var ivägen och på alla människor som vi och vår vagn var ivägen för. Men böcker är ju bäst, och i den "finlandssvenska knuten" stötte man ju på en hel del bekant folk (vilket inte alltid behöver vara positivt, men var det denna gång). Så på det hela taget var det nog mera plus än minus i alla fall, och jag tror nog jag kan tänka mig att gå på bokmässa igen. Dessutom skulle det säkert ha funnits en hel del intressanta presentationer/intervjuer/diskussioner, men vi hittade inte riktigt nåt spännande medan vi var där. (Förutom Don Rosa som satt och signerade böcker vid ett bord, inramad av kön som var så lång att den bet sig själv i svansen.)
Men på väg därifrån stack vi oss in i skötrummet (för amning, blöjbyte och bodybyte, eftersom Kia har drägel- och kräk-dag på gång och var rätt så fuktig) och efter det var både Kia och jag sura och griniga (Joppe väntade på utsidan, så han klarade sig bättre). Att få egna barn ökar kanske ens förståelse för skrik och kaos, men mindre nervpåfrestande är det nog ändå inte.
Dagensk skörd:
- Boken Utan som jag ska ta och läsa så fort jag hinner. Tror den kan vara hälsosam att ha läst.
- Bella Barkborres skogsbok. Hittade en massa bekanta i listan på skyldiga till boken, och konstaterade att det är en super bok att antingen ge åt nån som är i lämplig ålder, eller kanske ännu hellre spara tills Kia kan börja intressera sig. Med skogsboken följde boken om Rurik Räka. Någon som missat att jag har R-fel? Lulik Läka, Lulik Läka, Lulik Läka. Nej fy bubblan.
- En vattenflaska för 2,70€. Det är liksom ganska mycket det.
- En cool påse som följde med Utan och som sen fick tjäna som handväska resten av dagen.
Har ni tänkt på - på tal om ingenting - att det imorgon kommer att vara en timme mörkare på kvällen.
Själv vet jag inte riktigt. Jag avskyr folkmassor. Fick nästan lite panik i början. Sen lugnade jag ned mig och var bara allmänt frustrerad på alla människor som var ivägen och på alla människor som vi och vår vagn var ivägen för. Men böcker är ju bäst, och i den "finlandssvenska knuten" stötte man ju på en hel del bekant folk (vilket inte alltid behöver vara positivt, men var det denna gång). Så på det hela taget var det nog mera plus än minus i alla fall, och jag tror nog jag kan tänka mig att gå på bokmässa igen. Dessutom skulle det säkert ha funnits en hel del intressanta presentationer/intervjuer/diskussioner, men vi hittade inte riktigt nåt spännande medan vi var där. (Förutom Don Rosa som satt och signerade böcker vid ett bord, inramad av kön som var så lång att den bet sig själv i svansen.)
Men på väg därifrån stack vi oss in i skötrummet (för amning, blöjbyte och bodybyte, eftersom Kia har drägel- och kräk-dag på gång och var rätt så fuktig) och efter det var både Kia och jag sura och griniga (Joppe väntade på utsidan, så han klarade sig bättre). Att få egna barn ökar kanske ens förståelse för skrik och kaos, men mindre nervpåfrestande är det nog ändå inte.
Dagensk skörd:- Boken Utan som jag ska ta och läsa så fort jag hinner. Tror den kan vara hälsosam att ha läst.
- Bella Barkborres skogsbok. Hittade en massa bekanta i listan på skyldiga till boken, och konstaterade att det är en super bok att antingen ge åt nån som är i lämplig ålder, eller kanske ännu hellre spara tills Kia kan börja intressera sig. Med skogsboken följde boken om Rurik Räka. Någon som missat att jag har R-fel? Lulik Läka, Lulik Läka, Lulik Läka. Nej fy bubblan.
- En vattenflaska för 2,70€. Det är liksom ganska mycket det.
- En cool påse som följde med Utan och som sen fick tjäna som handväska resten av dagen.
Har ni tänkt på - på tal om ingenting - att det imorgon kommer att vara en timme mörkare på kvällen.
onsdag 26 oktober 2011
Mammor
Jag är 31 år gammal, men fortfarande är min första impuls när något händer och jag behöver hjälp eller råd; Ring mamma!
Nu vet jag ju att mamma inte kan och vet allt och att det ibland kanske är bättre att ringa någon annanstans. Till exempel när det gäller sjukdomsfall och liknande. Leder till impuls nr.2; Ring Joppes mamma!
Senast det här var aktuellt var klockan halv fem på morgonen och jag lyckades kväsa båda impulserna och ringde istället allmänna hälsovårdsnumret. Hjälpen jag fick där var inte lika bra som den jag skulle ha fått av svärmor, men jag tror ändå att det, med tanke på klockslaget, var bättre så.
Tanken att Kia kanske också kommer att lita lika fullt och fast på min möjlighet att hjälpa henne (kanske inte mera när hon är 31, men säkert när hon är typ 7) skrämmer mig ganska mycket. Jag vet ju ingenting om någonting! Finns det nån kurs man kan gå? Såhär blir du en allvetande mamma.
Men kanske hon är tillräckligt förståndig för att istället sätta den tilltron till sin pappa.
I och för sig är hon ett barn av 2000-talet. Hennes första impuls när hon behöver råd eller hjälp kommer i alla sammanhang att vara; Googla.
Nu vet jag ju att mamma inte kan och vet allt och att det ibland kanske är bättre att ringa någon annanstans. Till exempel när det gäller sjukdomsfall och liknande. Leder till impuls nr.2; Ring Joppes mamma!
Senast det här var aktuellt var klockan halv fem på morgonen och jag lyckades kväsa båda impulserna och ringde istället allmänna hälsovårdsnumret. Hjälpen jag fick där var inte lika bra som den jag skulle ha fått av svärmor, men jag tror ändå att det, med tanke på klockslaget, var bättre så.
Tanken att Kia kanske också kommer att lita lika fullt och fast på min möjlighet att hjälpa henne (kanske inte mera när hon är 31, men säkert när hon är typ 7) skrämmer mig ganska mycket. Jag vet ju ingenting om någonting! Finns det nån kurs man kan gå? Såhär blir du en allvetande mamma.
Men kanske hon är tillräckligt förståndig för att istället sätta den tilltron till sin pappa.
I och för sig är hon ett barn av 2000-talet. Hennes första impuls när hon behöver råd eller hjälp kommer i alla sammanhang att vara; Googla.
På gång just nu
..i Kias liv.
Dregel. Det är inte bara det att hon dreglar. Det är det att hon tycker det är galet skoj. Dregelbubblor, spott och ljudliga smackanden. Det är härligt att se att hon är medveten om ljuden hon gör och att hon vet hur hon ska åstadkomma dem, men detta är ju nog en konst jag hoppas att hon också så småningom kommer att lära sig att låta bli att utöva.
Snurrrr. Hon har två gånger rullat över från mage till rygg, och har klarat alla delmomenten i att rulla från rygg till mage, men har inte fått ihop helheten ännu. Hon lever i ständig frustration över att inte få det att lyckas, och jag lever i ständig nervositet för att sen titta åt andra hållet när hon gör det.
Babbel. Hon verkar "prata" mera för varje dag som går. Mest är det ju såklart ääään och guuun. Just nu har hon en period på gång när hon övar på missnöjda ljud. Eller så är hon bara missnöjd helt enkelt.. Det är ju också en möjlighet.
Smaka. Precis som alla andra små människor bekantar hon sig med saker genom att smaka på dem. Hon är ännu i det skedet att hon ofta tar i saken med ena handen och för den andra handen till munnen och smakar på den, men det tar sig.
Här lite blandade bilder:
Vi har inte alltid matchande kläder.
Kia upplevde vår Noux-utflykt ungefär såhär: hemma - sätts i en bilstol - sover - vaknar på en parkeringsplats och lyfts över i en bärsele - sover - vaknar på samma parkeringsplatsen och lyfts tillbaka i bilstolen - sover - hemma.
omnomnom
Dregel. Det är inte bara det att hon dreglar. Det är det att hon tycker det är galet skoj. Dregelbubblor, spott och ljudliga smackanden. Det är härligt att se att hon är medveten om ljuden hon gör och att hon vet hur hon ska åstadkomma dem, men detta är ju nog en konst jag hoppas att hon också så småningom kommer att lära sig att låta bli att utöva.
Snurrrr. Hon har två gånger rullat över från mage till rygg, och har klarat alla delmomenten i att rulla från rygg till mage, men har inte fått ihop helheten ännu. Hon lever i ständig frustration över att inte få det att lyckas, och jag lever i ständig nervositet för att sen titta åt andra hållet när hon gör det.
Babbel. Hon verkar "prata" mera för varje dag som går. Mest är det ju såklart ääään och guuun. Just nu har hon en period på gång när hon övar på missnöjda ljud. Eller så är hon bara missnöjd helt enkelt.. Det är ju också en möjlighet.
Smaka. Precis som alla andra små människor bekantar hon sig med saker genom att smaka på dem. Hon är ännu i det skedet att hon ofta tar i saken med ena handen och för den andra handen till munnen och smakar på den, men det tar sig.
Här lite blandade bilder:
Vi har inte alltid matchande kläder.
Kia upplevde vår Noux-utflykt ungefär såhär: hemma - sätts i en bilstol - sover - vaknar på en parkeringsplats och lyfts över i en bärsele - sover - vaknar på samma parkeringsplatsen och lyfts tillbaka i bilstolen - sover - hemma.
omnomnom
tisdag 25 oktober 2011
23:10
Våra nattningsrutiner ser ut såhär:
1. Ca kl.20 inleds kvällstvätt, blöjbyte och pyamas-påsättning (J sköter).
2. Efter det börjar jag amma.
3. Allt mellan tio minuter och fyra timmar senare somnar Kia. (Fast tar det bara 10 minuter är det i allmänhet frågan om en kort tupplur.)
Under dessa i allmänhet flera timmar får jag vara smått kreativ för att hitta på tidsfördriv. Favoritsysselsättningen för tillfället är att spjälka upp klockslagen i primtal (alltså typ 21:06 blir 2 x 3 x 3 x 3 x 3 x 13). Jag kan meddela att mina favoritklockslag är 20:48 (2 x 2 x 2 x 2 x 2 x 2 x 2 x 2 x 2 x 2 x 2) och 23:10 (1 x 2 x 3 x 5 x 7 x 11). 23:10 är däremot inte så kul, för då skulle hon ju faktist int behöva vara vaken mera...
Jag vet inte om jag egentligen täcks erkänna att jag har en så här kufisk sysselsättning, men gjort är gjort, och nu måste jag gå och fortsätta kvällsproceduren, för barnet ligger bredvid sin far och gallskriker.
1. Ca kl.20 inleds kvällstvätt, blöjbyte och pyamas-påsättning (J sköter).
2. Efter det börjar jag amma.
3. Allt mellan tio minuter och fyra timmar senare somnar Kia. (Fast tar det bara 10 minuter är det i allmänhet frågan om en kort tupplur.)
Under dessa i allmänhet flera timmar får jag vara smått kreativ för att hitta på tidsfördriv. Favoritsysselsättningen för tillfället är att spjälka upp klockslagen i primtal (alltså typ 21:06 blir 2 x 3 x 3 x 3 x 3 x 13). Jag kan meddela att mina favoritklockslag är 20:48 (2 x 2 x 2 x 2 x 2 x 2 x 2 x 2 x 2 x 2 x 2) och 23:10 (1 x 2 x 3 x 5 x 7 x 11). 23:10 är däremot inte så kul, för då skulle hon ju faktist int behöva vara vaken mera...
Jag vet inte om jag egentligen täcks erkänna att jag har en så här kufisk sysselsättning, men gjort är gjort, och nu måste jag gå och fortsätta kvällsproceduren, för barnet ligger bredvid sin far och gallskriker.
Detta har hänt - del 1
Jag insåg att det idag är på dagen ett år sedan jag satt och stirrade på graviditetstestet och försökte förstå vad det sade åt mig. Årsdagen tänker jag fira med att blogga lite om hur det var att vara gravid.
Första tredjedelen var ganska jobbig. Jag var trött och mådde illa och fick kväljningar av det mesta i matväg (utom hamburgare). Jag var också akut orolig för att jag inte levde tillräckligt hälsosamt och gick omkring och tyckte att jag måste skärpa mig (vilket var lite fånigt, eftersom jag aldrig levt så hälsosamt som då). Jag tyckte väldigt synd om mig själv, men kunde inte ens ägna mig åt lite hederligt jomande eftersom så få visste att jag var gravid. Såhär i efterhand antar jag att det var väldigt bra så.
Jag hade galet svårt att tro på att jag faktist var gravid. Rådgivningsbesöken kändes pinsamma, för jag var ju inte gravid på riktigt. Fram till första ultran var jag nästan övertygad om att det hela bara var ett stort pinsamt missförstånd mellan mig och min kropp.
Resten av graviditeten var sedan så lätt och njutbar att någon antagligen borde komma och slå mig, för så bra får man väl inte ha det. Jag trivdes med min mage, orkade göra allt jag ville och njöt av att ha en orsak att ta det lugnt ibland. Jag hann aldrig bli sådär innerligt trött på att vara gravid och kom aldrig till skedet då jag bara längtade efter förlossningen för att få slippa ur det hela (och att längta efter förlossningen för att få träffa barnet var inte heller aktuellt eftersom jag fortfarande inte riktigt trodde på att det fanns ett). Som tur bryr sig förlossningar inte om sånt, så den kom i alla fall.
Mer om det senare, kanske.
Sista bilden på gravidmagen.
Första tredjedelen var ganska jobbig. Jag var trött och mådde illa och fick kväljningar av det mesta i matväg (utom hamburgare). Jag var också akut orolig för att jag inte levde tillräckligt hälsosamt och gick omkring och tyckte att jag måste skärpa mig (vilket var lite fånigt, eftersom jag aldrig levt så hälsosamt som då). Jag tyckte väldigt synd om mig själv, men kunde inte ens ägna mig åt lite hederligt jomande eftersom så få visste att jag var gravid. Såhär i efterhand antar jag att det var väldigt bra så.
Jag hade galet svårt att tro på att jag faktist var gravid. Rådgivningsbesöken kändes pinsamma, för jag var ju inte gravid på riktigt. Fram till första ultran var jag nästan övertygad om att det hela bara var ett stort pinsamt missförstånd mellan mig och min kropp.
Resten av graviditeten var sedan så lätt och njutbar att någon antagligen borde komma och slå mig, för så bra får man väl inte ha det. Jag trivdes med min mage, orkade göra allt jag ville och njöt av att ha en orsak att ta det lugnt ibland. Jag hann aldrig bli sådär innerligt trött på att vara gravid och kom aldrig till skedet då jag bara längtade efter förlossningen för att få slippa ur det hela (och att längta efter förlossningen för att få träffa barnet var inte heller aktuellt eftersom jag fortfarande inte riktigt trodde på att det fanns ett). Som tur bryr sig förlossningar inte om sånt, så den kom i alla fall.
Mer om det senare, kanske.
Sista bilden på gravidmagen.
måndag 24 oktober 2011
Mammablogga eller navelskåda
Tidigare idag tänkte jag mig ännu att det här inte bara skulle bli en mammablogg, utan mycket annat också. Men faktum är ju att – på gott och ont – så är mitt liv inte så hemskt mycket annat än moderskap just nu, och krasst sagt så är det väl nog så att de flesta av er som eventuellt kommer att följa med denna blogg är avsevärt mycket mer intresserade av Kia och hennes liv än av min napa.
Så istället för att be om ursäkt för att det här väl blir en mammablogg i alla fall (vilket var min avsikt när jag började skriva inlägget) så får jag väl be om ursäkt för att jag kanske nån gång kommer att skriva om nåt annat.
Här en bild på Kia för att blidka er och för att uppfylla faster-Annas önskemål.
Så istället för att be om ursäkt för att det här väl blir en mammablogg i alla fall (vilket var min avsikt när jag började skriva inlägget) så får jag väl be om ursäkt för att jag kanske nån gång kommer att skriva om nåt annat.
Här en bild på Kia för att blidka er och för att uppfylla faster-Annas önskemål.
Om att få vara långsam
Jag skulle blogga om det här:
http://hbl.fi/nyheter/2011-10-20/suget-efter-langsam-kassa-overraskade
och sätta in en liten ironisk släng om den långsamma kassan i närbutiken, men som vanligt hann J Facebooka om det först.
Oberoende så tycker jag det är en fenomenalt bra idé. Lite motvikt till all jäkt och stress. Jag blir avslappnad bara jag tänker på det. Mera sånt!
Samtidigt måste jag medge att jag blir frustrerad på långsamheten när den dyker upp där jag inte vill ha den. Det är liksom okej att vara långsam i sammanhang som har ett hipt "slow" inbakat i namnet, men inte i den vanliga - riktiga - vardagen. Jag måste jobba på min attityd där, tror jag.
http://hbl.fi/nyheter/2011-10-20/suget-efter-langsam-kassa-overraskade
och sätta in en liten ironisk släng om den långsamma kassan i närbutiken, men som vanligt hann J Facebooka om det först.
Oberoende så tycker jag det är en fenomenalt bra idé. Lite motvikt till all jäkt och stress. Jag blir avslappnad bara jag tänker på det. Mera sånt!
Samtidigt måste jag medge att jag blir frustrerad på långsamheten när den dyker upp där jag inte vill ha den. Det är liksom okej att vara långsam i sammanhang som har ett hipt "slow" inbakat i namnet, men inte i den vanliga - riktiga - vardagen. Jag måste jobba på min attityd där, tror jag.
och hon vaknade..
Grym aktivitet i soffhörnet. Loggar ut för den här gången och kan bara konstatera att utgående från de första inläggen är detta mycket nära att bli en renodlad mamma-blogg. Ska bli spännande att se om jag lyckas hitta på annat att skriva om senare.
Ny frissyr
Den nya frissyren som anges i rubriken är inte något mer fancy än en fullständigt normal hästsvans. Det är bara det att jag inte gillar sånt (på mig själv alltså; ni andra får hästsvansa er bäst ni vill), för det är obekvämt och bökigt.
Men jag föll för grupptrycket (d.v.s. Kia. Grupperna är inte så stora här hemma.) Insåg att det är jobbigt att ha en dryga 5 kilos unge som krampaktigt hänger i ens hår. Nackdelen är bara att det hon hänger i nu (inte NU-nu, för nu sover hon) är de där tunna nackhåren som inte hålls med i hästsvansen, och det är ju onekligen ännu värre.
Kanske jag helt enkelt ska ta och raka av mig alltsammans.
Men jag föll för grupptrycket (d.v.s. Kia. Grupperna är inte så stora här hemma.) Insåg att det är jobbigt att ha en dryga 5 kilos unge som krampaktigt hänger i ens hår. Nackdelen är bara att det hon hänger i nu (inte NU-nu, för nu sover hon) är de där tunna nackhåren som inte hålls med i hästsvansen, och det är ju onekligen ännu värre.
Kanske jag helt enkelt ska ta och raka av mig alltsammans.
Varning: diarré-blogg
Jag insåg att jag måste inleda med lite så kallat "ripuli-bloggande". Om jag lyckas producera tillräckligt många mer och mindre dåliga inlägg nu i början så är sannolikheten större att jag vågar fortsätta sen. Om jag förtvivlat försöker komma på intelligenta saker att skriva om på ett finurligt sätt så drabbas jag väl bara av prestationsångest och "fegar ur".
Dessutom sover barnet, så bäst att passa på nu när jag kan.
Dessutom sover barnet, så bäst att passa på nu när jag kan.
Om att blogga
I ungefär ett år nu har jag funderat av och ann på om jag borde börja blogga eller inte. Jag tycker så mycket om att skriva! Det är så terapeutiskt och så inspirerande, och ibland till och med underhållande senare. Jag har hittat på otaliga blogg-teman; Saker-jag-är-dålig-på-bloggen, Svarta mammabloggen, Scoutbloggen... En gång kom jag till och med så långt att jag rafsade ned tre färdiga inlägg innan jag kom av mig.
Vad som fick mig att då äntligen ta steget ut i bloggvärlden? Jag fick tråkigt! Läste igenom hela internätet åtta gånger och hittade helt enkelt inte mera något nytt och spännande. Dags att börja skapa eget material då. Nu påstår jag ju då inte att den här bloggen nödvändigtvis blir så spännande (minst av allt för mig, för jag kan ju anta att jag själv redan vet vad jag kommer att skriva) men det kanske tar aningen längre innan jag hinner bli uttråkad?
Vad som fick mig att då äntligen ta steget ut i bloggvärlden? Jag fick tråkigt! Läste igenom hela internätet åtta gånger och hittade helt enkelt inte mera något nytt och spännande. Dags att börja skapa eget material då. Nu påstår jag ju då inte att den här bloggen nödvändigtvis blir så spännande (minst av allt för mig, för jag kan ju anta att jag själv redan vet vad jag kommer att skriva) men det kanske tar aningen längre innan jag hinner bli uttråkad?
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)