Hej!

Är ni kvar?

Jag är nog..
men jag vet inte ens var jag ska börja.

Alltså nejnej, det har inte hänt något STORT och DRAMATISKT som jag nu inte vet hur jag ska börja förklara för er.
Det skulle nästan vara enklare då, för nu är ju grejen det att det, som vanligt, hänt miljoner småsaker som jag inte vet om jag mera kan återkalla i minnet. Men jag vill så ha dem nedskrivna så att jag kan komma ihåg det.

Det finns så mycket underbart man vill lägga på minnet från tiden med en nästan ett-åring. (Han kan nu gå. Han tog sina första steg ungefär på sin elva-månaders dag. Sen väntade han i två veckor innan han tog sina nästa steg. Nu går han korta sträckor varje dag.)

Det finns så mycket roligt man vill komma ihåg från tiden med en femåring. (Hon är på riktigt en egen människa nu. Med långa invecklade tankemönster, klara intressen, livsglädjebubbel i kroppen.)

Det finns så många komplicerade känslor kring att vara tillbaka på jobb och älska det, men samtidigt känna att man aldrig har riktigt tillräckligt många timmar kvar att vara hemma. (Idag blev det en timme jag hann visa mig för mina barn, mellan det att jag kom hem och det att jag satt mig vid datorn och hangoutade på scoutmöte.)

Det finns några triviala observationer från en simteknikkurs. (Simning har alltid varit den enda form av idrott osm jag känt att jag behärskar, men trots det inser jag nu att det finns en hel del grejer jag måste lära mig från scratch. Och att det tar tid! Och att det är tungt!)

Det finns planer och drömmar, både riktigt riktigt små och ofantligt stora, att utveckla. (En av de riktigt små är att sticka ett par benvärmare. (Men mamma, nej, jag vill inte ha såna i julklapp! Jag vill sticka själv!)

Det finns inte särskilt många bilder att visa, för att det är november, och för att jag ju mest är på jobb, och där blir det inte så roliga bilder.

Det finns världsangst. (Ni vet; Trump, rasism, sexism..) Men det finns inga smarta analyser,

Och det finns alldeles meningslösa frågor (som till exempel HUR man menar att fler kommer att vinna på lotto nu när det finns en siffra till?)

Rapport från begynnande vardag

Tillbaka på jobb dag 1: ingen förväntar sig att jag ska ha koll på något, alla är superglada att jag har börjat jobba igen. Bra fiilis!

Hemkommen från jobbet dag 1:barnen glada att se mig. Energinivån (min också) är hög och tålamodet oändligt. Bra fiilis!

Tillbaka på jobb dag 2: ingen förväntar sig att jag ska ha koll på något idag heller, och alla är superglada över att jag kom på jobb idag också. Bra fiilis!

Hemkommen från jobbet dag 2: Ena barnet har varit lite krassligt, men båda blir glada att se mig, energinivån är ganska hög och tålamodet på helt hyfsad nivå. Bra fiilis!

Tillbaka på jobb dag3: ingen förväntar sig ännu heller att jag ska ha koll på något, men själv börjar jag känna att det ju skulle vara bra om jag ens skulle lära mig hur jag sparar en fil, och tsunamin av grejer som jag vet att jag snart kommer att förväntas ha koll på närmar sig hotfullt vid horisonten. Att jag dykt upp även dag tre verkar nog glädja folk, men det är inte mera BättreÄnAttVinna2000000PåLotto.

Hemkommen från jobbet dag3: båda barnen har somnat innan jag kommer. Joppe rapporterar on en besvärlig dag då den ena vaknat sjuk men sakta blivit bättre, och den andra vaknat frisk men sakta blivit sämre. Sen rusar han iväg för att hinna till butiken, och jag sitter i soffan och käkar nötter och känner mig ensam och lite tom.

Reality is hitting me in the face.

Men! Det blir nog bra! Nu måste jag bara dyka djupt in i köksskåpet och leta efter bröstpumpen.