Bloggtips

Sorry! Jag har inte riktigt bloggflow just nu. Idag angstar jag till exempel kring om det är värre att inse att man hade fel (och inte mera på ett snyggt sätt kan rädda situationen) eller att inse (eller nå, åtminstone fortfarande tycka) att man hade rätt men att ingen annan förstod det. 

Men jag känner inte för att utveckla det närmare.

Så eftersom ni inte får läsa något klokt av mig just nu så kan jag istället tipsa om att Joppe börjat blogga igen, på: http://qscwer.blogspot.fi . Han bloggar ju såklart inte om mig och mina tankar, så det går ju inte upp mot den här bloggen, men han skriver många smarta saker om ämnen som jag inte är så insatt i, och det är uppfriskande det också.

Lämplig rubrik här

Vet ni vad? Jag är inte alls så här dålig på att skriva blogginlägg som det verkar! Det är bara det att jag inte är så jätte bra på att publicera de blogginlägg som jag skrivit.

Bland annat skrev jag här för ca en vecka sedan om hur glad Kia kan bli då hon får en korv på Prisma, och hur arg hon kan bli på att glasyren på runebergstårtan har fel färg, eller på att jag kokar korvsoppan för varm. Det är lite lustigt hur arg en tre-åring kan bli. Riktigt sådär kasta-sig-på-golvet-och-sparka-vilt-omkring-sig arg. Ibland är det såklart ganska jobbigt och enerverande, men rätt ofta får jag kväva lusten att börja gapskratta. Och så är det ganska skönt också, för ibland har jag ju oroat mig för att Kia för ofta får som hon vill, eftersom hon inte vill så hemskt besvärliga saker. Då är det lite skönt att ibland få bråka med henne om någonting.

Idag behövde vi inte bråka mycket alls. Vi har semester/sportlov alla tre och firade solig sportlovsmåndag med att åka till Pirttibacka. Kia och Joppe skidade ett varv runt sportplanen, vi lekte lite i lekparken och sen grillade vi korv. Riktigt sådär ärke-hurtigt.

På hemvägen hoppade jag av vid Sello för att shoppa. Min beställning till mig själv var; inte så mycket randigt och inte så mycket grått. Det gick inte så bra med det. Min enformighet vid färgvalet fick direkt ironiska proportioner efter snabbvända via bokhandeln. (Jag måste ju läsa den så jag förstår vad alla pratar om! )

Så otroligt aktiv och så otroligt slapp.. Inget däremellan.

Det har varit ytterlighetrnas veckoslut det här..

I ena ytterligheten har jag varit aktiv så tusan;

På lördag var jag på sits på klubben för första gången på fem år (räknade jag ut, och också då var det "första gången på evigheter"). Nästan allt var som det brukar; lågt till tak, trångt på wc, rangliga stolar och rätt snabbt utspillda snapsglas på borden, samma sånger som man fortfarande kan skråla utantill. Människorna var lyckligtvis också "som det brukar" eftersom det var gamylsits. (Jag tänker ibland att de där allra yngsta ytte-pytte-gulisarna, som tog sina första stapplande steg på klubben när jag höll på att avsluta min karriär där, nu är så gamla att det nu aktiva klubbfolket knappast har upplevt dem ). Nå.. ALLT var ju inte som förr. Dels har jag inget minne av att jag någonsin haft förstånd att på en sits dricka så mycket vatten som nu, och visst HÖLL jag på att slockna i en av klubbens soffor, men det hade inget med onykterhet att göra utan bara ren och skär trötthet. (Men jag måste poängtera att det inte heller kan tas som ett tecken på att det var en tråkig fest! Det var en skitkul fest!)

Och idag har jag varit på ett jättelyckat och effektivt och inspirerande jobbmöte på.. ja.. jobbet, då.

Men i andra ytterligheten har jag, varenda övrig ledig stund, legat utslagen på soffan iklädd pyamas och omgiven av dels använda näsdukar, och dels andra pyamasklädda familjemedlemmar som varit ännu mer utslagna. Det har varit rekordmycket mumin. Jag har försökt idka lite högläsning, men rösten håller inte för många sagor i taget. Lyckligtvis hade vi en massa matrester från veckan i kylskåpet, men å andra sidan har ingen av oss varit speciellt hungriga, så det skulle ändå inte ha varit någon katastrof..

Ja fast på lördag tog vi en sväng till läkaren med Kia. Det gick ungefär så här;
Jag tänte för mig själv att "Om Kia inte är bättre imorgon så går vi till läkaren." Jag insåg att "imorgon" är en söndag och var inte säker på om läkarstationen är öppen på söndagar. Jag sade åt Kia att jag ska kolla läkartider "ifall vi kanske skulle gå till läkaren idag". Jag kollade, och märkte att den ÄR öppen på söndagen och sade att "nämen vad bra! Då tar vi det imorgon istället! Om du inte blivit bättre!". Kia började storgråta. "Nej, idaaaag!" tjöt hon "Jag vill fara idaaaag! Om jag ännu är sjuk imorgon kan vi fara imorgon OCKSÅ, men jag vill fara idaaag!"

Nå, det var nu inte BARA för att Kia alltid och i alla lägen får sin vilja igenom som vi sen faktist for på lördag. Men vid närmare eftertanke skulle det kanske ändå ha varit bättre att vänta till idag. För på lördag var hon ännu i ganska okej skick, och läkaren hade snarast det där uttrycket som läkare antagligen inte så ofta har, men som jag precis ALLTID kan utläsa i deras ansikte "dumma hysteriska curling-förälder som släpar sitt barn till hälsostationen för minsta lilla snuva" (De tillfällen jag inte kan utläsa detta i deras ansikte så utläser jag istället "Alltså herregud ni borde ju ha kommit för länge sedan! det här gränsar ju till barnmisshandel!")

Hon ordinerade Panadol och Burana mot febern och honung för hostan. Kia vägrar honung, hon vägrar Burana och hon vägrar Panadol.. (Jag vet att någon som är bra på matematik inte tycker att 9 milliliter är samma sak som nästan en deciliter, men när man SER den där mängden det handlar om, och ska försöka truga det i ett ytterst motvilligt barn, då misstänker nog jag att matematikerna fått det om bakfoten.) Och lyckas man muta/lirka/tvinga i henne något av detta så spyr hon upp det tillbaka.. Inte så stor effekt, inte.

Och nu blir Kia bara tröttare och ynkligare och jag funderar om jag imorgon igen ska utstå "vad tusan gör ni här"-blicken eller om jag ska vänta till "varför kom ni inte tidigare"-blickarna senare i veckan.

Menmen.. Lite mindre feber hade Kia just. Om det beror på den miniandel Panadol som vi lyckades peta i henne, eller om hon börjar bli bättre återstår att se. jag håller tummarna för att hon är så bra imorgon att vi kan skippa läkarstationen. (Kias besvikelse över det beslutet kan säkert botas med förverkligande av dagens löfte om isglass.)